Majbor med makt

Det var en gång en majbo...

Jag minns tillbaka till seminariet som föregick projektet Ekologisk stadsdel Majorna. Då hade vi med Margurite Tartagni, som hade varit föreståndare på Konsum på Mariagatan. Hon berättade hur majborna som hennes kunder kommit in och krävt ekologiska produkter. Hon satsade, trots att det inte ingick i det ordinarie utbudet av varor som hon egentligen måste beställa ifrån. Det var bananer och kaffe och mer och mer som hon tog in. Den lilla trånga butiken ovanför Mariaplan blev känd som den som sålde mest ekologiska varor i hela landet, minns jag att jag läste i någon tidning.

Så bytte hon butik, till Avenyn. Hon köpte in 30 000 kg ekologiskt kaffe, och var rädd att hon gjort bort sig rejält. Men självaste Göran Johansson ropade ut kaffet på Avenyn och allt sålde slut på en vecka. Det var där det började på allvar. Alla produkter som Margurite tog in kom sedan snabbt in i Coops ordinarie sortiment. Man införde Änglamark. Därefter tog fler affärskedjor fram ekologiska konceptmärken. Som Icas "I love Eco".

Så jag brukar använda det som exempel vad majbon kan åstadkomma. Många som vill samma sak, så går det. Så var det med tandkrämstuben. Man fick bort onödiga förpackningar med konsumentmakt. Trodde vi. Men ack, så vi bedrog oss. Det är inte alltid som det slår rätt. Idag är det mer material kring tandkrämstuben, men det ser inte vi. Det handlar om frigolitställningarna som de fraktas till butiken i. Det är alltså betydligt mer förpackningsmaterial kring tandkrämstuben idag, innan konsumentmakten slog till. Men bevisligen har konsumenten stor makt att påverka.

Idag återvinner vi som aldrig förr. Samtidigt har förpackningsindustrin ökat brutalt. När jag gjorde förstudien för projektet berättade man från Fti- Förpackningsinsamlingen- att då, 2007, hade förpackningsindustrin ökat med över 70 % de senaste tio åren. Jag vågar inte tänka på hur siffran ser ut idag. Hur går det då till? Jo, det infördes en lag om producentansvar, för miljöns skull. Att producenten skulle ta ansvar för sina förpackningar från tillverkning till återvinning. Producenten kan köpa den tjänsten, genom Fti. Så att vi kan slänga våra förpackningar i återvinningen och därmed rena våra samveten. Men... producenten tjänar mer pengar på väldesignade förpackningar som produktreklam, än vad det kostar dem att återvinna! Därför är det en för dem mycket god affär.

Så med alla dessa olika förpackningar ska jag som konsument först bära hem hur mycket material som helst. Jag kan säga att det blir mycket mer förpackningar under diskbänken än vanliga hushållssopor. Och  det blir allt svårare att övertala barnen om att de ska ta ut återvinningen. När man väl står där vid återvinningen ska man vara expert på hur man sorterar. Fast informationen är ypperlig, det kan jag inte neka till.

Så här skulle jag vilja ha det: För det första minimera förpackningsmängden. Vad är det för mening att köpa ekologiska pepparkakor om de ändå levereras i en plåtburk? Hur miljövänligt är det? Och hur tungt är inte det att bära hem från affären? Och varför måste allt vara så väl inslaget? Lagstadga om att det inte får finnas dubbelt inslaget om produkten inte särskilt kräver det. En tepåse behöver inte finnas i en papperspåse i en inplastad tiopack i en kartong.

För det andra; begränsa materialutbudet, så att det blir enklare både för återvinningsprocessen med renare material och enklare för oss som ska sortera. T ex endast en sorts hårdplast och en sorts mjukplast. Var hård på materialkombinationer. Man ska inte behöva glasögon för att avgöra om margarinförpackningen ska sorteras som metall, papper eller plast. Extra hård bör man vara med aluminium, där ett 100 % krav på återvinning bör säkerställas genom enkelhet för konsumenten, då nyproduktion av aluminium har sådana långtgående konsekvenser.

Men den riktigt stora boven i avfallsindustrin som kommer från oss konsumenter är inköpen av billiga lågkvalitetsvaror. Antalet gedigna hantverk som man kan renovera och låta gå i arv är snart ett minne blott, då vi köper på oss möbler, skor och kläder som bara håller ett kort tag. Eller en livsstil som kräver att vi förnyar oss hela tiden, där varje hem ska se ut som hämtat ur en inredningstidning. Hur många hundratusentals ton släpar vi inte hem varje dag från IKEA, JYSK och alla stora köpcentrum? Loppmarknaderna har fått många av oss att börja inse detta.

Men även Familjebostäders "Värdens röj" som de arrangerar visar detta. Liksom på Megaloppisen är Myrornas där och tar hand om saker som är möjliga att sälja vidare. Man sorterar också upp metallskrot, elektronik och farligt avfall. Resten går till en container som går vidare för förbränning som ska ge oss fjärrmvärme till våra hus. Men där finns så mycket fina möbler och andra saker som skulle kunna renoveras och tas om hand, som Myrornas bedömer som inte försäljningsbara. Nu tar vi det steget vidare och på måndag formar vi möjligheten till både en Minikretsloppspark och Soprum 2.0.