Guds bästa barn i Majorna?

Som projektledare för Ekologisk stadsdel Majorna funderar jag naturligtvis mycket över hur man ska kunna komma ända fram, att Majorna verkligen ska bli ekologiskt hållbart.

Det finns många i min omgivning som ser mig som guds bästa barn som källsorterar, handlar ekologiskt, odlar, lagar kläder, torkar brödkanterna och gör skorpmjöl och så vidare. Men jag är långt ifrån guds bästa barn. Även jag kan trycka ner allt i sopbingen vid storstädningen när det bara känns för mycket. Även jag kan handla tveksamma varumärken för att plånboken inte räcker till. Men min roll för med sig ett visst förpliktigande, och det märks särskilt på omgivningen då de högst plikttroget köper med sig en flaska ekologiskt vin just när de ska hem till mig. Flera gånger (faktiskt) har jag fått höra att "jag tänkte på dig, så då köpte jag ekologiska bananer", alternativt kaffe.

Just nu studerar jag inspelningarna från vårens "Upptakt Majorna", inför uppföljningen som snart följer. Där framkommer väldigt tydligt problemet för den enskilde som vill leva miljösmart. Och det är det som hela projektet handlar om: vi måste få ett samhälle som är anpassat efter våra förutsättningar och inte tvärt om. Jag ska inte behöva vara miljöexpert för att veta vad jag ska handla eller inte handla. Jag ska inte behöva vara miljöexpert för att kunna leva energisnålt i mitt eget hem.  Utbildningsinsatser och information i all ära, men vi drunknar i information. Hur många läser verkligen informationen vid återvinningsstationen? Och hur många kan fortfarande avgöra hur allt ska sorteras? Hur svårt är det inte att läsa returinformationen på Bregottförpackningen om man har lite dålig syn?

Däremot blir jag förfärad när folk t ex begär fler parkeringsplatser. Där borde det egna ansvaret ta vid, och ifrågasätta "varför anser jag att jag behöver en bil?". Detta ska vi förmedla till de som beslutar i sådana frågor som trafik och samhällsplanering. Kanske svaret är att "jag har två barn som behöver skjutsas till skola och dagis, sen ska jag till jobbet dit det inte går bra kollektivtrafik för att jag tvingas till två byten på vägen. Förutom att vi åker till Sisjön och veckohandlar". Då har vi förmedlat våra förutsättningar och behov på ett sätt som ger möjlighet att planera ur ett hållbart perspektiv.