Medelklassens Majorna och den avvikande självbilden, del 2 (3)

Majorna är en av Göteborgs mest populära stadsdelar och den har en särställning bland stadsdelarna utanför centrum. På Boplats var det specifika området "Majorna" tillsammans med det mindre specifika "de östra stadsdelarna" de mest eftersökta områdena bland bostadssökande, efter området "centrum", under 2009.

Majorna skiljer ut sig från andra stadsdelar i Göteborg genom att både inramas av en tydlig berättelse och samtidigt vara omåttligt populär. Att flytta dit ses i någon mån som att flytta in i en alternativ, radikal, gärna vänstergrön, identitet. Det vänstergröna speglas inte minst i det senaste riksdagsvalet där Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick höga siffror i hela Majorna, med kulmen i Mariaplansdistriktet, där de är en hårsmån från egen majoritet. Invånarnas inkomstnivåer i medianen och en låg andel utlandsfödda i stadsdelen visualiserar däremot en likriktad medelklasstadsdel.

Kerstin Gunnemark har uppmärksammat skillnaden mellan de grupper av boende som tillåts karaktärisera stadsdelen och de som bor där men inte bidrar till den externa berättelsen om stadsdelen. Gunnemark menar att stadsdelens självbild baseras på den interna upplevelsen av Majorna som en blandad stadsdel, alltmedan den externa diskursen talar om Majorna som gentrifierat. Genom att den senare diskursen är starkare vinner den efterhand mark och blir vedertagen.

Mats Brusman menar att platsens meningsskapande kontrolleras av den grupp, som i kraft av kapacitet och resurser, utövar makt över platsen. Gruppen är inte nödvändigtvis den största eller mest representativa för platsen, men utövar inflytande på det externa uttrycket.

Typiskt för stadsdelar som omtalas som gentrifierade är att ryktet om stadsdelen skiljer sig från stadsdelens praktik, sannolikt därför att invånare byts ut snabbare än vad platsidentiteter konstrueras om. Typiska svenska stadsdelar i sammanhanget, utöver Majorna, är Södermalm (med SoFo) i Stockholm, Möllevången i Malmö och Haga i Göteborg. Möllan ser ut att vara i början av en förändringsprocess, medan Haga påstås vara bortom förändringsprocessens resultat - den erkänns alltmer som en av innerstadsstadsdelarna. Stadsdelarnas rykte är, som vi konstaterade i det föregående inlägget, grundat i en arbetarklassmentalitet med kollektivistiska ideal som fått en överförd betydelse i en tid där en (i viss mån politisk) medelklass kommit att prägla områdena.

Mattias Kärrholm relaterar till Richard Florida och den kreativa klassen, som territorialiserar stadsdelar. Stadsdelens medelklassinvånare skapar en marknad som stänger andra ute och skapar svårigheter för nya grupper att ta territorier i anspråk. En kommersialisering av stadsrummet (för de som har råd) skapar brist på icke-kommersiella mötesplatser (för dem som inte har råd). I Majorna har butikerna blivit färre de senaste åren, med resultatet att det återstående utbudet blir mer specialiserat. När allt fler affärslokaler blir bostäder uppenbarar sig också frågan om den höga efterfrågan på bostäder i Majorna på sikt kväver stadsdelskänslan. Vad är Majorna utan fysisk blandstadskaraktär?

Majornas tongivande (maktutövande) invånare har format en kulturellt homogen stadsdel, där den sociala kontrollen och grupptillhörighet blir en trygghetsfaktor, understödd av den fysiska miljöns grannintegrerande drag (ett avgörande inslag sägs vara avsaknaden av balkonger). I det segregerade Göteborg är en sådan stadsdel knappast en tillgång. De traditionella "överklasstadsdelarna" och de "utsatta förorterna" är stadens främsta exponenter för segregationen. En folkligt populär, men ändock segregerande stadsdel som Majorna, behöver nås med andra medel, som når fram till det goda självförtroendet och den bristande självinsikten.

Stadens unga intellektuella kreatörer har ofta sina nätverk i Majorna och Järntorget utgör ett mentalt centrum. Majorna är det eftersträvansvärda boendet oavsett vilken stadsdel man för närvarande bor i och stadsdelar med vedertaget gott rykte kan inte mäta sig med Majorna. Stadsdelens rykte och popularitet är med och skapar en hierarki bland stadsdelarna i Göteborg, vilket i slutändan stigmatiserar invånare i stadsdelar som Bergsjön eller Biskopsgården. Flyttlassen till Majorna lakar också ur andra stadsdelar på potentiellt goda krafter. Hos Majornadiskursens utövare är det svårt att bli tagen på allvar om man väljer att bo i en förortsstadsdel, trots att det kan handla om att välja ett förstahandskontrakt i Bergsjön framför ett andrahandskontrakt i Majorna.

Om då hoppet är ute för det radikala och blandade Majorna, var hittar vi den verkligt alternativa och icke-likriktade stadsdelen? I Göteborg pekar Håkan Thörn ut Gamlestan som en central arena för 00-talets våg av husockupationer. Kanske är det mot öster vi i Göteborg skall rikta blickarna för att hitta det samtida radikala motståndet? Har vi inte allt oftare hört talas om Gamlestan som "det nya Majorna"? Låt oss hoppas att det bara till del blir verklighet.

Referenser

Boplats Göteborg: statistik 2009

Brusman, Mats: "Den verkliga staden? - Norrköpings innerstad mellan urbana idéer och lokala identiteter" (Linköpings universitet 2008).

Gunnemark, Kerstin: "Historiesyn i Kungsladugård", I: "Vardagslivets fronter" (Arkipelag 2006).

Göteborgs stad: statistik

Holgersson, Helena m fl: "Göteborg utforskat" (Glänta 2010).

Hyresgästföreningen: Majorna Ekologisk Stadsdel, förstudierapport av Kim Weinehammar (2007).

Kärrholm, Mattias: "Konsumtionslandskapet och hotet mot mångfalden" I: "Samhällsbyggande och integration - frågor om assimilation, mångfald och boende" (Stiftelsen Vadstena Forum för samhällsbyggnad och LiU 2008).

Stad Solidar

Valmyndigheten: resultat av Riksdagsval 2010